Fisken från de stora kinesiska floderna
Gräskarp (Ctenopharyngodon idella) härstammar ursprungligen från Kina, där den naturligt lever i bl a Amur-floden. Dess asiatiska namn skulle på svenska vara ”vit-amur”. En kines som ser en fisk hoppa i en flod skulle inte som vi anta att det är en lax, utan just en gräskarp.
När gräskarparna leker på försommaren, har de upp till 30 kg tunga fiskarna vandrat flera hundra mil till flodernas källområden. Det är själva vandringen genom olika årstids- och klimatförhållanden som stimulerar utvecklingen av rom och mjölke. En stor hona kan producera hundratusentals romkorn, men endast en liten bråkdel resulterar i nya fiskar. Både rom och nykläckta larver är pelagiska, d v s de svävar fritt i vattenmassan. Skulle rom eller larver sjunka till bottnen dör de ofelbart. För att gräskarpar skall kunna föröka sig i en flod, krävs att vattnet har lämplig sammansättning och strömningshastighet. Vidare måste floden vara hundratals mil lång. Dels för att föräldradjuren under sin vandring skall kunna utveckla könsprodukter, men även för att rom och yngel skall hinna utvecklas och bli frisimmande innan de når flodens utlopp. Gradvis arbetar sig de små gräskarpen uppåt floden igen med långa utflykter ut i översvämmade områden där de äter växter motsvarande sin egen kroppsvikt per dag. När de efter flera års vandring når lekområdena i flodens källområde är de lekmogna och cirkeln kan slutas.
I Europa finns inga floder där dessa avgörande betingelser uppfylls. All reproduktion av gräskarp sker därför genom simulering av de avgörande betingelserna och hormonteknik.
Gräskarpen till Sverige
Aneboda har i över 100 år varit ett svenskt centra för odling och forskning om karp. Till Sverige kom gräskarpen egentligen i början av 1970-talet, då på försök för växtbekämpning i speciellt utvalda vatten. Det var många frågor som framför allt de naturvårdande myndigheterna ville ha svar på för att våga låta introducera en ny art. Viktigast var naturligtvis aspekten att den skulle vara av så stor nytta att introduktionen därigenom motiverades. Gräskarpen är helt unik på så vis att den är den enda strikt herbivora (endast växtätande) fisk som kan leva på tempererade breddgrader. Vidare måste det kunna visas att den kunde leva med en åtminstone tillräcklig livslängd för att kunna göra nytta i de svenska vatten. Dessutom skulle det undersökas om det fanns någon risk för negativ påverkan av inhemska arter. Det visade sig dock snart att alla farhågor var ogrundade. Gräskarparna kunde väl livnära sig och växa i de svenska vattnen. De kunde emellertid inte föröka sig eftersom naturliga betingelser för utveckling av befruktningsdugliga könsprodukter saknades. Risken för en på lång sikt okontrollerbar påverkan av växtlivet var därmed utesluten. När det nu också visat sig att gräskarpens livslängd i svenska vatten är betydligt längre än vad man först räknade med, har den även kommit till användning i vatten där restaurering förut bedömts vara av lägre prioritet. Man vet nu att gräskarpar i Sverige kan bli mer än 20 år gamla och i gynnsamma fall nå vikter på över 20 kg.
För svenska förhållanden har Aneboda utarbetat en anpassad och förbättrad avelsmetod. Avelsfiskarna stimuleras här artificiellt att genomlöpa samtliga nödvändiga faser för utveckling av befruktningsdugliga ägg. De befruktade äggen liksom larverna utvecklas i speciella slutna varmvattensystem. För att sedan när de nått lämplig storlek sättas ut i preparerade dammar för vidare tillväxt. På hösten tas ynglen in och odlas vidare i varmvatten system till en storlek på omkring 250 g. De har då hunnit få tillräckliga energireserver för att klara övervintring och kan sättas ut i lämpliga naturdammar. Vid en storlek om ca 500 g har gräskarparna nått kapacitet att beta även grov vegetation. Efter 2 år i odling har gräskarpen nått en vikt om ca 700g och är då lämplig att använda som växtreducerare i så gott som alla vatten. Detta är därför den normala leveransstorleken på gräskarp. Hittills har gräskarp satts ut för det ändamålet i över 7000 svenska vatten. Överlag har resultaten varit goda. De äldsta fiskarna är nu över 25 år gamla och de största väger över 20 kg.
Mer än 30 års erfarenhet har lett till att en omfattande kunskap och erfarenhet hunnit samlas om denna art och dess användning under svenska förhållanden. Utsättning av gräskarp har visat sig vara en väl fungerande metod för restaurering och vidmakthållande av sjöar, dammar och andra vattendrag avseende igenväxning.
Fiskodlingen i Aneboda drivs numera av Svensk Miljökontroll AB. Förutom odling av gräskarp odlas också spegelkarp och praktkarp.